Jag börjar tro mer och mer att jag skulle trivas med en stor lummig trädgård en bit utanför stan. Kunna odla själv och pyssla med huset. Sola toppless och inte störas av oljud. Något som jag aldrig trodde om mig själv. Sedan jag läste om begreppet starkskör förra veckan har många sanningar kommit till mig. Hur jag reagerar på saker och ting har fått sin förklaring. Jag inser mina begränsningar och har börjat tänka om.
Jag kan inte ha för många måsten inplanerade under en dag/kväll, det spelar ingen roll om det är roliga saker. Det tar för mycket av mig att satsa och sen byta fokus. Igår hade jag en frukost med vänner på morgonen, ett möte på dagen, träna rehab på gymmet för första gången på em och sen möta upp D på stan för att köpa present till syster. Efter det förväntas jag vara gullig flickvän resten av kvällen. Det funkar inte. Jag var helt utmattad efter den lilla gymträning som jag fick gjort och oansvarigt hungrig mötte jag upp mannen på stan. Tröttnade efter en stund och ville gå hem, gråtfärdig. Köpte en chokladkaka och satte mig i soffan tills han kom förbi.
Vi pratade lite när vi låg på min säng. Om semestern och att jag måste bli bättre på att berätta hur jag mår utan att känna att jag gnäller. ”Det är ju du och jag nu”, säger han. Så bad jag om att få ligga och samla mina tankar på sängen lite medan han satte sig i vardagsrummet. Efter en liten stund sätter han igång musiken i sovrummet (kan styras från fjärrkontroll i vardagsrummet) och börjar spela låtar för mig. Först en lite rocklig balad som jag inte tidigare hört, sen kom den finaste av alla sånger ”Utan dina andetag” med Kent. Kände hur strupe knöt sig, vad denna man gör för mig. Låg kvar och lyssnade sakta. Då höjde han ljudet och drog på en E-type-låt (intern grej mellan oss) och jag kunde inte låta bli att stiga upp och gå in till honom med ett leende. Denna tokiga man som jag älskar men som får mig att tvivla på om vi är rätt när livet snurrar för fort runt mig. Jag är inte van att dela allt och har alltid klarat mig själv. Det är min naturliga respons nu med, ge mig tid säger jag till honom. Min söta D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar