fredag 6 april 2012

Jag är rädd

Jag är ofta rädd. För ensamhet, rastlöshet och lugn. För andras tycke om mig, att göra dåligt ifrån mig, att vara tjock och ful. Att inte bli älskad, vara utanför, bli sårad och tappa hoppet. Jag är rädd och det kommer ut som harm, irritation och självförakt. Ibland leder det till hetsätning och ibland bara till deppighet.

Rädslan ligger bakom så mycket hemskt här i världen. Krig, trasiga familjer, fattigdom, missbruk och missär. Allt bottnar i människors rädsla och får oss att fatta beslut som blir ödesdigna för andra människor eller för oss själva. Som en svart hinna förpestar rädslan allt som kommer i dess väg. Hur ska vi då göra för att sluta vara rädda? Precis som mamma sa när man var liten, titta under sängen, det finns ingen där. Stirra rädslan rakt i ansiktet och inse att det finns inget att vara rädd för. Du kommer klara det här galant. Inget att oroa sig för.

Nu under påsken var jag rädd för att vara ensam i en stor lägenhet. Ville vara ledig från jobb och måsten men innerst inne var jag rädd för att vara ensam. Inte detsamma som att vara själv. Ensam kan jag vara under påsken fast jag sitter tillsammans med en hel familj och äter påskmiddag. Ensamhet har inget med att vara själv (vilket jag trivs med) att göra. Det är en känsla och inte något man gör. Jag var också rädd för att laga mat. Konstigt nog. Hade varit och storhandlat en massa bra mat under veckan men kom mig liksom inte för att börja tillaga den. Stressen för att den skulle bli gammal och behöva kastas kom och gjorde det ännu svårare att ta tag i matlagningen. Så idag gjorde jag det äntligen. Så skönt och inget att vara rädd för.

Ofta bygger vi upp murar som inte finns. Hittar på spöken som inte existerar. Låter gamla rädslor finnas kvar trots att vi gått vidare. Och så äter vi på det. För inget lugnar som socker. Det är också en gammal myt som jag har svårt att släppa. Idag fick dock 4,5 km löpning lugna mig. Det funkar bättre :).

2 kommentarer:

  1. Jag tycker du skriver så bra och sätter finger på mycket som jag tänker men inte formulerar. Tack. Kram. Har du varit el ringt till nåt möte i påsk? Då kanske du inte kommer känna dig så ensam!

    SvaraRadera
  2. Tack för dina fina ord, det värmer verkligen. Ibland känner jag att jag bara svamlar men behöver skruva av mig och om det kan hjälpa någon annan är jag bara glad :) Nej det har jag inte men tack för tipset. Om jag är vaken imorgon blir det Telefonmöte 8.30. Kram på dig!

    SvaraRadera