Det är okej

Sovmorgon. Vaknade och kände mig lite förvirrad av alla drömmar. Vaknade på den känsliga sidan, kände det direkt. Försökte peppa mig själv att idag är det dags för ett efterlängtat löppass. Kollade på en motivationsvideo och lyssnade på bra musik där jag låg och gosade i sängen. Ute försökte solen kämpa sig fram mellan molnen men lyckades inte riktigt.

Någonstans där gav jag mig. Jag kapitulerade. Det är okej att vara ledsen, att sörja att det inte blev som man tänkt och att göra det är att vara mänsklig. Det är okej att stanna upp, sänka garden och fälla en tår. Det är okej att känna och stanna kvar i ensamheten. Den går över. Det blev inte tvåsamhet denna gång heller fast jag var så säker. Det är okej att vara ledsen, uppgiven och sårad över det.

Att bekräfta mina känslor och inte se dem som något fult är bra för självkänslan. Att jag duger som jag är, inte för vad jag presterar. Jag lär mig att trösta mig själv och kommer då lättare ur jobbiga situationer. "Bryt ihop och kom igen" har fått en ny innebörd för mig.

Nu kommer snart en vän över så jag tänkte ta rygg på henne och följa med en stund på stan. Sen blir det den där efterlängtade löpturen. Idag siktar vi mot att klara 5 km, oavsett fart. Den 21 maj är det Vårruset och då vill jag vara redo :) Vad resten av dagen bjuder på får vi se. Jag kommer nog att fortsätta vara känslig men det är okej. Man behöver inte deppa för det.

Jag önskar er en fin dag och kom ihåg att allt som du känner är okej. Inget är fint eller fult. Det är bara du.