Nu blir jag förbannad. Att det ska vara så jävla svårt, rent ut sagt, att hitta rätt i denna djungel som kallas kärlek. Fel, fel, rätt, fel, rätt, rätt. Men likväl spricker det ändå. Och nu det senaste, att allt ser bra ut på "papperet" men i verkligheten har vi inget att säga till varandra. Vi har lika värderingar, vill samma sak, båda anstränger sig och försöker men som två rädda harar vågar vi inte prata om det som verkligen spelar någon roll. Tills dess är vi i ingemansland. Kallprat.
Jag vill inte leva så. Har man haft det andra så kan man inte nöja sig. Att kunna ligga uppe hela natten och prata om oss och framtiden är ju det som betyder något. Inte vad andra gör, hur det är på jobbet eller vad vi har gjort. Helt orelevant. Men vem man kan prata öppet med verkar vara en gåta. Sist var det en främlig över några timmars nattpromenad under Valborg. Innan dess mitt ex som jag försökte igen med i julas. Vi kunde ligga i timmar och prata om allt. Det fanns inga spärrar och det är så häftigt när det händer!
Okej det här är ingen kärleksblogg men jag behöver ventilera mig innan jag spricker. Det känns som att det är så så nära nu. Han finns där runt hörnet. Allt jobb jag har gjort kommer snart att ge utdelning. Jag vet det med hela mitt hjärta. Han finns där ute, min prins.
Tomas Ledin – Nyckeln till dej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar