Jag har berättat för alla i min närhet om mina problem. Jag har varit öppen och ärlig, även med mina snedsteg och återfall. Nu när jag hetsäter igen tränger de in mig i ett hörn. De ringer hela tiden, håller koll och hotar att komma över. Det är ju det jag vill innerst inne men nu är det så irriterande när jag bara vill vara í fred och missbruka.
Deras kärlek är en av anledningarna till att jag vill bli frisk. Jag vill inte svika dem men jag kan aldrig bli abstinent för deras skull - bara för mig själv. Jag måste vara villig och den viljan kan ingen ge mig. Det måste komma ininfrån.
Efter ett bra samtal med en ny sponsor och ett varmt OA-möte ikväll känner jag hopp. Jag har mer villighet än på länge men ändå överäter jag. Jag klarar inte det fysiska begäret de första dagarna. Det äter upp mig bokstavligt talat. Jag vill leva mitt liv och har bara två val de kommande dagarna: res bort till mamma ett par dagar tills det värsta är över eller total aktivitet på kvällarna och lämna plånboken till vänner om jag ska vara hemma. Vad är bäst?
Imorgon kväll blir det till att lämna bort plånboken till en vän och hoppas att det fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar