Var precis och lyssnade till en föreläsare i presentationsteknik. Mycket lärorikt. Väl tillbaka på jobbet kallsvettas jag och hjärtat slår snabbare. Jag vill mest gå hem. Är inte dum och förstår att det beror på stress i jobbet. Att det sitter så djupt att till och med lokalerna påverkar. Sån tur är har jag två jobb, imorgon åker jag till min arbetsplats utanför stan och hoppas att det känns bättre.
Har precis ätit en smörgås som söta D gjorde till mig imorse och druckit en kopp Selecta-kaffe. Gör mig redo att om en timme gå till SATS och riva av ett pass. Hoppas att det vänder lite då med mitt depp. Redan nu känns det lite bättre. Ingen choklad än så länge och en matig sallad till lunch gör sitt. Försöker tänka på vad som ger energi, långvarig sådan också.
Längtar hem till min söta gos. Dagarna på jobbet känns ibland övermäktiga utan honom. Efter vårt samtal igår om att bara kunna vara tillsammans utan måsten känns det så mycket bättre. Och jag är inte lika irriterad idag på allt – då är jag lättare att vara med också. Längtan sitter så djupt i min kropp. Jag vet att det inte alltid kommer att vara så men just nu är den där och jag vill inget annat är att vara med honom. Hela tiden.
Jag hittade nyss din blogg och har kanske bara hunnit läsa 10 inlägg, men har fått en aha upplevelse, allt det du skriver om känslor o mat kunde jag ha skrivit. Likväl med kärlek att man saknar. Jag är starkskör precis som du och har svårt att hantera det men det måste ju gå! Hursom helst var det grymt häftigt å läsa nått som var så likt en själv! All lycka till dig!
SvaraRaderaKul att du har hittat hit! Resan har varit lång kommer du att se när du läser bloggen, och är inte över än, men jag är en bit på väg. Vi är många som kopplar ihop mat och känslor på fel sätt tyvärr. Att jobba med min starksköra personlighet är i fokus just nu. Önskar dig lycka till! Skriv gärna och berätta hur det går :)
RaderaKram Minna