Inget särskilt, men ändå så speciellt

Jag har inget särskilt att rapportera. Fortfarande ingen träning resulterar i att jag äter socker lite när och hur jag vill, vilket självklart inte är bra. Längtar till mina rutiner igen men det är bra att länkta och sakna också - innan jag skadade ryggen uppskattade jag inte träningen och behövde en paus. Jag jobbar lite halvhjärtat och försöker att få tiden att bli fyra så att min söta D slutar jobbet. Då smiter även jag hem och vi ska ta en tur till shoppingcentret utanför stan och handla det sista till vår Åre-resa nästa vecka. Underställ och strumpor till mig och hjälm till honom. Vår vanliga romantiska Ikea-middag med köttbullar lär utebli eftersom Ikea slutat servera köttbullar men nåt annat hittar vi säkert.

Att vara med min prins just nu är det jag vill mest av allt. Hur blev det så? Jag som var lite tveksam till oss i början, undrade om det skulle hålla och om jag kunde se bortom mina "krav" och förutfattade meningar. Jag är så innerligt glad och tacksam  att jag gjorde det, valde att prova mina vingar och se att de bär mig. Jag lär mig mycket om mig själv varje dag med söta D. Att utvecklas tillsammans är nytt för mig, tidigare har mina killar mer varit en belastning som jag måste se efter och planera in. Nu är vår tvåsamhet så fin och varm.

Rädslan finns så klart där. Vi pratade om det igår. Vad händer när den nykära perioden är över? Vad kommer vi att se och uppskatta då? Har vi några gemensamma intressen och vad vill vi lägga tid och pengar på? D sa åt mig att inte oroa mig och jag inser att han har rätt. Man kan inte säkra upp allt och en sån sak som kärlek och känslor går inte att försäkra. Det blir som  det är menat. En dag i taget och just nu är varje dag med honom underbar.