Jag har levt ensam så länge. Klarat mig själv och gått min egen väg. Nu är vi helt plötsligt två. Det har gått fort men känns så bra! Helgen tillsammans med söta D var den bästa någonsin. Att sitta ihop i över 48 timmar är bara mysigt. Förr kräktes jag på någon som stannade mer än ett dygn.
Så kom paniken nyss. Jag har jobbat på annan ort idag, rest med tågbyten och pressat schema. Presterat och är nu toktrött. Leverpastejsmackor och te i soffan är allt jag orkar med medan tvättmaskin och diskmaskin tuffar på i bakgrunden. Så kommer söta D över strax.
Paniken kommer krypandes. Vardagen gör sig påmind. Lägenheten behöver städas och kylen fyllas. Jag skönhetsfixas och kläderna strykas. Sånt som fått stått tillbaka för kvällar av mys stirrar mig nu i ansiktet och jag undrar hur ekvationen går ihop. Två lägenheter, två jobb och två liv som ska stråla samman, fortfarande på dygnets 24 timmar.
Jag hoppas verkligen att hans mysiga famn kan få mig att glömma paniken och stressen som kommer krypandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar