Det är andra dagen sedan jag åt socker. Det känns i kroppen. Den reagerar lite sent och jag börjar nu samla på mig vatten, störa mig på alla kollegor i kontorslandskapet, vara ofokuserad och deppig. Klassiska symtom för mig under avgiftning. Dag fyra brukar det vända. Tills dess blir det träning, olika aktiviteter med vänner (farligt att vara ensam hemma under denna tid) och bra mat.
Det är så tråkigt att jag ska få så kraftiga symtom. Kan inte minnas att det varit så förr. Kanske har jag bara blivit mer observant och härleder min irritation till abstinensbesvär nu eller så har sjukdomen helt enkelt eskalerat och blivit värre.
Det värsta är ändå att jag vill fortsätta droga på socker. Sitter och längtar och tänker på allt gott. Vet att jag inte borde och har planerat upp mig med vänner och familj i veckan så att det blir krångligare att hetsäta än att låta bli. Bara hoppas att suget kommer försvinna tillsammans med abstinensen. Jag ska försöka hålla ut. Med dessa abstinensbesvär tänker man sig för två gånger innan man stoppar socker i munnen. Eller i alla fall skulle en frisk människa göra det ...
Ååh, är i lite samma situation som du.. I natt blev det både glass och choklad. Blääh.
SvaraRaderaOch jag håller med om att det är jobbigt när man liksom inte "fått nog". Även om man ätit tills man mår illa så vaknar man och tänker "bara en dag till med drogen och SEN ska jag vara duktig"..
Vaknade sockerbakis men jag har bestämt mig för att klara DENNA dagen. och tar till mina egna bästa redskap för att återfå motivationen och minimera skadan - mycket motion, dokumentation av känslor och mående, sysselsättning, etc. En dag i taget!
Vi sockerjunikies får hålla ihop. Kul att du hittat hit! Hur går det med det sockerfria livet? Hejar på dig!
SvaraRadera