Jag flög fram!

Jag tog en power walk efter jobbet. Har inte hunnit gå någon riktigt svettig på hela veckan och gav mig raskt ut. Det var otroligt kvavt ute och det blåste knappt något alls. Trots detta fick jag efter halva vägen för mig att börja jogga. Jag som har haft problem med benhinnor och trasig fettkudde i hälen har lagt jogging på hyllan (har eg. aldrig praktiserat det) och insett att jag är en sådan som tar långa promenader och går på gym.

Så kom det över mig. Om det var den joggande kvinnan som jag mötte, musiken i lurarna eller energin vet jag inte - men plötsligt flög jag fram (läs flyttade mina fötter framåt i snabbare takt, flåsande). Sedan utmanade jag mig själv resten av rundan med intervaller av jogging. De på slutet blev riktigt långa och det resulterade i ett fullkomligt tomatrött ansikte. Avslutade rundan mitt inne i stan (där jag bor) bland allt folk som är i rörelse under helgens festival. Inte utan att jag kände mig lite missplacerad med min ansiktsfärg. Det gav mig krafter att springa den sista biten hem också - det går ju så mycket fortare att springa än att gå!

Imorron förmiddag blir det ett likadant pass igen. Sen ska jag gå till Intersport och köpa mig ett par nya löparskor!

Kanske dessa får följa med mig hem imorron?