Sedan efter klockan tre händer det något. Jag börjar vackla i min övertygelse. Visst vore det gott med lite glass eller en chokladkaka? Kan jag inte bara ta en skål och sedan sköta mig resten av tiden? Träna mer om jag vill äta något gott ibland? Det borde väl funka?! Helt hopplöst manipulativ blir jag.
 |
| Blir som en annan person efter klockan tre. En som vill ha socker... |
Så har det inte varit under mina tre första månader i OA. Då var min övertygelse fast, oavsett tidpunkt. Det fanns ingen annan väg. Sedan gick min sponsor in i ett kraftigt återfall och helt plötsligt var det som att ett fönster öppnades. Är det okej att ta återfall lite då och då alltså? Härligt. Nej.
Det och min tjurskallighet över att inte kunna leva ett aktivt socialt liv ledde till mitt första återfall för snart tre veckor sedan. Det var en resa rakt ner i avgrunden. Efter tre dagar i isolering tog jag mig upp och ut, bad om hjälp och började om. Fast besluten om att leva sockerfritt. Självklart hade jag svåra abstinensbesvär eftersom jag drogat kraftigt och länge. Trött, deppig, orkeslös, irriterad och ovillig. Dag fyra vände det så smått och jag återgick till ett vanligt abstinent liv.
I söndags var det dags igen. Hjärnspökena sa att det var helt okej att köpa lite glass och en chokladkaka. Lyckligtvis slutade det vid det och dagen efter var jag på banan igen. Men nu är min övertygelse inte lika stark. Jag vill tillbaka till sockret. Är det för att jag har abstinens eller var jag inte "klar"? Måste jag droga socker tills avgrunden är så djup och livet är så svart att jag inte vill längre? Jag hoppas att det inte är så att att denna ovillighet att vara nykter kommer att ge med sig allt eftersom sockret går ur kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar