måndag 18 juni 2012

Bloggen fyller ett år!

Idag för ett år sedan var det en trött och ledsen tjej som kände ett behov att skriva av sig efter ett massivt återfall i sockret. Då hade jag varit med i OA i drygt tre månader och lyckats hålla mig abstinent från första dagen. Så kom det första bakslaget och jag var helt förstörd och kunde inte sluta. Idag vet jag att det inte behöver vara så svart eller vitt men då kändes det som jordens undergång och bloggen var min räddning.

Ibörjan var det bara jag och orden men efter ett tag blev vi fler och fler här. Era kommentarer är verkligen höjpunkten även om jag fortfarande använder bloggen som ett terapiredskap för mig själv. Under årets gång har den dessutom förändrats. Från att handla om att hålla abstinens och göra stegen i OA till att hitta ett sätt att leva med mat och socker i min vardag samt träningsglädjen som bara växer för var dag.

Detta betyder säkerligen att ni som följer mig också har bytts ut. Kanske gillar ni inte mitt mer "fria" sätt att se på mat och socker eller kanske gör du just det. Jag tänker inte kategorisera, detta är mitt liv helt enkelt, och det förändras hela tiden. Roligt att du vill vara med på resan!

7 kommentarer:

  1. Jag har varit med ett tag och läser varje dag även om det inte blir så många kommentarer. Fastnade för allt du skrev om sockerberoende och OA. Min egen resa har tyvärr avstannat lite och jag vet inte riktigt vad som kommer bli nästa steg... Kommer definitivt fortsätta att följa din blogg, gratulerar till alla framsteg och ditt nya friare förhållningssätt till maten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vill du göra stegen i OA? De har hjälpt mig jättemycket och utan dem hade jag aldrig kommit hit. Det var skittufft men det finns inga genvägar. Du måste hitta din väg <3

      Radera
  2. Har funderat på det här med stegen och tänkte höra vad du tror om saken. Är det så att du inte hade kunnat släppa maten "fri" som du kan nu om du inte hade gått igenom OA:s program? Jag har ju gjort ett litet försök tidigare men kommit långt ifrån OA nu. En stor del av mig protesterar men en liten hoppfull tanke ligger ändå kvar där längst inne och gnager... Just nu vill jag bara gå samma väg som alla andra kan göra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att säga vad som är hönan och ägget, sen tror jag att det är väldigt individuellt. En sak är säker och det är att du behöver vara säker på att OA är vägen att gå om du väljer den, det kommer att krävas hårt jobb och mycket kämparglöd från din sida men det ger också massor tillbaka. Sen finns det såklart andra sätt som KBT-terapi och andra sätt att ändra tankar och beteenden som leder till hetsätning. Jag kämpar fortfarande med detta och kommer troligen att få göra det i hela mitt liv, även om det är betydligt bättre nu än tidigare.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  3. Tack för ditt svar, jag är i botten en rätt osäker tjej och då är det svårt att gå sin egen väg. Påverkas av vad jag läser på nätet, hur andra äter sin LCHF osv, lyckohistorier som jag vill kopiera men vet att det inte fungerar så...
    Det var precis det jag föll på när jag försökte med OA sist; att jag inte var tillräckligt övertygad om att programmet kunde hjälpa just mig. Kämpar vidare på egen hand och hoppas på att motivationen ska komma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. OA är verkligen ett själsligt program där du får lära känna dig själv på djupet. Både det bra och mindra bra kommer fram. Det är tufft mer ger jättemycket. Allt har sin tid. Är du inte redo gör du rätt i att vänta. Tror på dig, du kommer att fixa det här, och du är inte ensam. Vi är många med samma problematk. Stor kram

      Radera