Knock you down

Var ut och dansade med vänner igår. Vem springer jag rakt in i om inte fina P?! Han slänger sig om halsen på mig och ger mig en låååång kram och upprepar "Vad roligt att se dig! Verkligen jättekul!". Hm, okej. Jag fick fram nåt tafatt om hans klädsel och sen skildes vi åt. Han var där med nån tjej, bara de två, och jag med ett stort kompisgäng. Antar att det är hans danstjej :(

Fan vad det river upp såren att se dem. Antar att det måste vara så här för att lyckas gå vidare, att ses första gången så där är alltid jobbigast. Sen blir det förhoppningsvis lättare. Vi går ju ut på samma ställe men förutom det rör vi oss inte i samma kretsar.

Försöker att inte tänka på honom men han är allt jag tänker på nu. Trodde jag passerat detta, det gick ju så bra ... Fan, dags att ta tag i mig själv och äta lite nybakat bröd som en kompis kon över med igår.

Från att ha delat allt till ett "kul att se dig!". Jag vänjer mig aldrig.