Att kunna ringa till en person som förstår vad jag pratar om när mina knäppa tankar kommer igång är guld värt. Visst försöker mina "vanliga" vänner lyssna så gott de kan men de kommer aldrig förstå vad som händer i mig när missbrukstankarna dyker upp och jag bara vill stänga in mig och äta. Då är det skönt att ha vänner från 12 stegsgemenskapen att ringa. De förstår.
Jag är ofta rädd att störa. Jag vill ringa ut mer men tror på nåt vis att ingen har tid med mig. Fast jag vet ju hur glad jag blir när någon ringer mig för att prata och om jag kan hjälpa någon annan är lyckan total. Det om något hjälper mig att hålla mig abstinent.
Telefonen har jag alltid med mig och jag jobbar på att använda den oftare. Men jag vidhåller samtidigt att man inte ska ringa i tid och otid bara för att man "ska". Har jag inget jag vill säga ringer jag inte. Eller känner jag hellre för att prata med en vän utanför programmet så är det inget fel med det heller. Huvudsaken att jag är abstinent. Det är det som räknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar