torsdag 23 augusti 2012

Efterskalv

Har sedan olyckan för fyra veckor sedan varit väldigt trött och en heldag på jobbet har varit en omöjlighet. Nu börjar det bli bättre och jag har så smått återgått till heltid. Jag har en tidning att göra och en deadline att hålla så det finns inte så många alternativ. Urnsättning, sorgeprocess och tårar blandas denna vecka med ledartext att skriva, texter att korra och bilder att begära in. Livet är upp och ner. Så kastar vi in lite fjärilar i magen också eftersom jag under en stor del av dagen tänker på fina P.

Den omedelbara tröttheten jag kände direkt efter olyckan har ersatts med en mer morlande trötthet som kommer över mig när saker och ting blir övermäktiga eller påfresningarna för stora. Jag klarar inte motgångar, då kommer tårar och apati. Idag är det sockervadd i mitt huvud och jag sitter nu med en kopp kaffe framför datorn och vill mest gå hem. Utåt ser jag ut precis som vanligt men på insidan blir jag aldrig densamma. Svårt för kollegorna att förstå varför jag inte orkar städa eller laga mat, jobba lika hårt som dem eller hänga med på after work.

Jag tror att jag är inne i ett litet efterskalv. När begravning, urnsättning, tackkort och bilder är avklarade går luften lite ur en. Det kommer efteråt. Till råga på allt så har jag mens och jag tror att det är den som spökar i dag och gör att känslorna förstärks ännu mer. Så frågan är: ska jag vara hemma och mysa med mig själv ikväll eller ta mig iväg till ett body pump-pass på gymmet klockan sju?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar