Personen bakom texten

Vi matas dagligen med mediernas rubriker och läser ofta artiklarna utan att ifrågasätta om texten är korrekt. Detsamma gäller mig, trots att jag har en journalistisk utbildning. Det finns helt enkelt inte tid och energi att ifrågasätta allt här i världen, då skulle vi inte göra annat. Men nu när de skriver om olyckan som dödade min bror är situationen en helt annan. Jag mår illa av att läsa hur folk "uttalar sig" och kommer med "sanningen". Det kommer polisen med i sin rapport, inte journalister som intervjuar personer som fortfarande är i chock.

När man känner personen bakom text och bild blir man berörd på ett annat sätt. Till och med arg blir jag. På att det som en person upplever som sant blir sant för alla. På hur medierna pressar fram scoop från människor som fortfarande ligger på sjukhus på grund av sina skador. På att min bror inte får berätta sin historia.

Pratade med en vän idag som mist sin pappa. Hon varnade för att det kommer en "arg fas". Då man är förbannad på alla som klagar över världsliga saker och som inte uppskattar att de lever. När man är irriterad på alla som tror att de vet hur du känner och som vill jämföra sorg. När man bara vill vara ifred. Ser inte fram emot den fasen men sorgeprocessen måste nog ha sin gång. Just nu är jag nog kvar i chock-fasen. Små små fragment letar sig fram i mitt medvetande om hur livet kommer att bli nu, men fullt ut kan jag inte greppa det - det skulle göra för ont och få mig att bryta ihop totalt. Min kropp skyddar mig.

Imorgon kl.13 ska jag träffa terapeuten på företagshälsovården. Får se hur det känns.

Vi flaggade på halvstång för lillebror dagen efter olyckan.