måndag 20 augusti 2012

Varför är det så svårt att älska?

Varför är något av det finaste som finns också det svåraste? Att hitta någon att älska och som älskar en tillbaka verkar vara en omöjlighet. Så många bitar som ska passa, så många känslor som ska stämma. Är av den tron att kärlek ska vara enkelt och om det inte är det är det inte rätt. Vad tror ni? Behöver höra andras åsikter.

Lördagens middag och mys med P utvecklade sig till ett dygn av mys, gos, sex, glasspromenad, matlagning, tv-tittande och sol på balkongen. Åkte hem sent igår kväll. Med en orolig känsla i magen. Varför? Det kan jag inte sätta fingret på. Kanske är det inte rätt denna gång heller. Något som ska finnas där finns inte där eller så går det för fort. Känslorna, som är lite upp och ner nu med tanke på lillebror, hänger inte med.

Helt plötsligt fann jag mig laga söndagsmiddag medan han fixade med tv:n. Som om vi var sambos fast det var tredje daten. All magi var borta och jag ville bara lägga benen på ryggen och dra. Vilket jag också gjorde efter vi ätit klart. Alla stora frågor kom så snabbt: Är han the one? Hur skulle vårt liv se ut? Passar vi ihop? Kan jag göra honom lycklig, och han mig? Allt det stora alldeles för fort.

Min glöd slocknade och elden som brann är idag stilla. Kvar finns bara en tomhet fast det borde vara tvärtom. Tror att han känner detsamma men det kan jag ju såklart inte veta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar