Ibland är det inte lätt att älska sig själv. Det finns brister och fel som vi inte kan acceptera. Kanske har du gjort något som du inte är särskilt stolt över eller kanske har du helt enkelt fått höra att du inte är något värt tillräckligt många gånger för att börja tro på det?
Att älska sig själv och ha integritet, självrespekt och tro på sig själv är verkligen grunden för att kunna älska andra. När någon ny kommer och lägger sig i med sina värderingar, intressen och övertygelser är det inte lätt att stå stark mitt i stormen om du inte har klart för dig vad du står för.
Efter att jag rensat min ryggsäck i OA och lärt mig att jag inte behöver vara perfekt är det lättare att älska mig själv. De värderingar och den syn som jag har är värdefulla och det gäller att komma ihåg det när det finns andra som vill hävda sig.
Dock känner jag nu att det är dags att plocka fram några verktyg från OA igen och fräscha upp kunskaperna för att de inte ska falla i glömska. Att göra ett fjärde steg på någon som jag är arg/ledsen/irriterad på är guld värt och det ska jag hem och göra på fina P nu efter veckans sammandrabbning. Att också be om ursäkt när jag haft fel och se min del i saker och ting är en annan lärdom jag jag inte vill tappa. Det kräver mod och att kunna vara sårbar så det faller lätt i glömska och rädslan tar istället över.
Det viktigaste av allt, och det som genomsyrar hela programmet, är ju ändå förmågan att lämna över. Att inse att det finns saker jag inte kan och ska påverka, att inte alltid ha 100 procent koll och låta det vara okej och att inte alltid ha rätt eller göra på mitt sätt. Morgonens samtal med fina P har fått mig att tänka till lite. Jag kanske inte håller med om allt han säger men får mig klart en tankeställare.
Reba McEntire – Myself Without You
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar