söndag 30 september 2012

Glass istället för puss

Längtar efter veckan och vardagen. Söndagarna är inte min bästa dag och det har bara blivit värre sedan fina P checkade ut. Ensamheten äter upp mig och gör mig förlamad. Kan inte andas och be om hjälp. Låser in mig hemma och vill bara vara ifred fast jag egentligen inte vill annat än att vara tvåsam. Problemet är bara att de som kan erbjuda mig sällskap inte kan ge mig vad jag vill ha - min man, min trygghet och min andra hälft.

Ikväll lät jag sockerdimmorna ta över. En bytta glass och två små påsar godis. Illamående och lugn efteråt. Det känns inte fel, det är ingen fara. Jag har kommit så långt bort från min hetsätning och vet att den inte hjälper i längden men ibland ger jag mig hän åt den. Träningen och jobb väntar imorgon som balsam för en ensam själ.

Skillanden mot då och nu är att jag inte får dåligt samvete. Förr kunde jag inte äta en påse nötter utan att ha "brutit på matplanen" eller "fuskat" eller "tagit återfall". När jag slutade se så allvarligt på det hela har även hetätningen lättat. Jag är bara människa. Ibland får jag sug efter godis och ensamheten tar över, det händer alla, det är ingen big deal. Det är när det inte går att sluta eller inte resa sig igen som man är ute på djupt vatten. Nu kallar jag det inte hetsätningstaack, det som hände ikväll, utan ser det som en frossarkväll. Att gå och träna hade säkert varit bättre men jag tänker inte så på mig själv för det. Jag gjorde det bästa utifrån mina förutsättningar.

Vad jag egentligen ville ha, efter en helg av sorg, tårar och grubblerier, är en puss och en kram...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar