söndag 23 september 2012

On my own

Jaha, då var godiset uppätet, bloggarna lästa, tv:n uttjatad och mörkret har fallit utanför fönstret. Den mysiga söndagen som jag kände ego power inför känns nu mest ensam. Uppbrottet från fina P börjar komma i kapp mig, har sprungit så fort i veckan att jag inte haft tid att bearbeta och tänka på det (och har inte velat heller). Egentligen saknar jag inte honom, utan någon. Någon att dela mitt liv och mina söndagar med. Återigen känns det ensamt och tyst i lägenheten. Vännerna är hemma och myser med sina respektive. Thats life.

Det är så mycket lättare att leva ensam än tvåsam. Jag har inte alls lika mycket oro och ångest i kroppen då. Jag kan göra vad jag vill med min tid och energi. Bestämma när och vem jag vill träffa, vad jag vill äta och när jag vill sova. Hur mycket jag vill jobba och träna och vad jag vill lägga pengarna på. Jag mår bra när jag är singel och har mycket runt om kring mig. Till saken hör bara att jag är 27 år och vill börja bilda familj, dela allt fantastikst med någon och gå in i nästa fas. Jag tror att jag är redo och jag tror också att när han kommer, han som jag ska dela mitt liv med, kommer det inte att vara svårt och komplicerat. Då kommer jag inte känna ångest och oro - för då är det inte rätt.

Tills dess får jag fylla livet med annat. En söndag kväll när det precis blivit mörkt och godiset är slut känns det dock svårt. Jag vill vara tvåsam nu.

Emeli Sandé – Read All About It, Pt. III

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar