torsdag 20 september 2012

Två steg fram, ett tillbaka

Visst är det ofta så i livet att man tar två steg fram och ett tillbaka? Idag är en liten "tillbaka-dag". Saknar fina P och känner mig trött och ensam. Hade inte alls lust att gå upp i morse och låg kvar länge och pillade på mobilen. Till slut var det bara att ta sig upp och ta tag i livet.

Hur gör ni i lägen som dessa? Accepterar och hoppas på en bättre dag imorgon? Försöker att vända situationen? Skiter i humöret och bara kör? Jag hoppas kunna piggna till under eftermiddagens filminspelning i Stockholm. Den kräver all min energi och uppmärksamhet, det finns liksom inte tid till att sitta och tycka synd om sig själv. Efter det är jag sugen på att ta en vända intervaller på löpbandet innan det är dags för kvällens homeparty hos B:s svägerska. Hoppas att det kan vända dagen. En gott försök är också en kopp kaffe. Snart dags för det!

Uppdatering: Känner mig riktigt vissen nu. Undrar om jag håller på att bli sjuk? Känns som att kroppen inte vaknat alls och inte svarar mig. Lite ont i örat och hänglig. Hoppas det inte blir något tok nu... Har en välbehövlig myskväll inplanerad med mitt ex/kompis imorgon kväll som jag verkligen inte vill ställa in.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar