torsdag 6 september 2012

Fortfarande rädd

När kommer livet att sluta skrämma mig? När kommer tankarna på att något hemskt ska hända mina nära och kära att försvinna? När kommer hjärtat sluta hoppa över ett slag och strupen knyta sig varje gång jag tänker på sjukhus, natten och familjen? Det finns inga svar på mina frågor. Det är bara tid som krävs. Och tillit. Men det är svårt. Att älska fina P är svårt för det innebär att jag kan förlora honom.

Ser hemska scener i mitt inre. De kan komma när som helst. De skrämmer och gör mig livrädd. Nya hemska scenario som spelar upp sig. Att det skulle hända någon annan något. Skulle jag inte klara av. Ont i magen. Ingen mat får plats.

Dagarna kommer och går. Jag ser normal ut och sköter mitt jobb, mitt hem och min träning. Men om natten skrämmer mörkret mig. Är egentligen lika rädd om dagen men då kan jag hålla mig sysselsatt. Oftast går det att tränga undan. Men ibland knyter det sig i magen även dagtid. Ingen mat får plats.

Äter som en liten mus nu för tiden. Ser till att få i mig frukost, lunch, middag och ev. något mellis. Det är inte mycket men det håller mig flytande och gör att jag orkar träna. Proteinpulver är ett underbart påfund i detta sammanhang. Ett bra sätt för mig att drick lite energi i ett naffs. Allt är okej nu.

Samtidigt har jag inte varit så här harmonisk med mat på flera år. Det är som att det inte är viktigt. Att det finns så mycket mer i livet än att älta mat. Jag äter allt och är j-vligt tacksam för det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar