lördag 7 juli 2012

Ett samtal...

... kan göra så mycket. En OA-vän ringde nyss och ville prata. Jag förklarade att jag lämnat OA men att det självklart ändå var okej. Hon blev nyfiken och jag berättade om min resa och hon om sin situation. Tillbaka fick jag känslan av lugn och mindes hur det var förr. När jag var med i OA. Gemenskapen. Men jag saknar inte reglerna, tvånget och den bundenhet jag kände på slutet. Att få små glimtar av det ibland är dock en lycka. Att kunna ge av min tid till någon annan är glödje för mig. Om jag kan bidra vill jag göra det.

En liten stund senare ringer en av mina bästa vänner och är helt förstörd. Killproblem som bottnar i hennes dåliga självkänsla. Svårt att veta vad jag ska säga så jag lyssnar mest när hon gråter. Känner så väl igen mig från tidigare förhållande och undrar hur det kommer bli i mitt nästa. Om jag har vuxit eller om samma problem kommer tillbaka. Det får jag ta då. Nu kan jag bara finnas där för min vän och det bästa sättet är att ta hand om mig själv. Nu blir det en timmes prommis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar