fredag 18 maj 2012

I ärlighetens namn

Så går det åt helvete för mig just nu. Sockerknarkare nummer ett är tillbaka. Det är stressen, ensamheten och pressen som lockar fram henne och nu vet jag inte hur jag ska få henne att lämna mig ifred. Det tråkiga är att jag inte längre känner mig hemma i OA och att jag kan vända mig till den gemenskapen. Eftersom jag nu äter "allt" och provar mig fram med nya matplanen känner jag inte att de förstår.

Den mat jag äter nu funkar jättebra och jag trivs med den. Det är det känslomässiga ätandet som är kaos. Så fort det kommer minsta lilla motgång nu så stoppar jag nåt i munnen. Orkar inte ens stå emot... Den här veckan har varit hemsk. Jag dövar ensamhet med socker. Punkt. Så är det just nu.

Det blir en ond cirkel. Jag tror att sockret är min vän och väljer därför bort mina riktiga vänner och det gör att jag känner mig ännu mer ensam. Men de sviker mig och sockret finns alltid där. På gott och ont. Jag vet att det är fel och jag vill inte leva så här. Trots två löprundor och ett styrkepass denna vecka ser jag ut som en blåsfisk. Det går superfort för mig att lägga på mig när jag väl sätter igång...

Imorgon har jag bjudit över vänner på grillkväll. Det känns okej. Hoppas på att vara på lite bättre humör till dess och hitta en klänning som passar. Så här kan jag ju inte hålla på!

2 kommentarer:

  1. Tungt att läsa att det inte går så bra för dej:(((
    Förstår inte riktigt varför du inte känner dej hemma i OA längre??Är det att du inte kör LCHF längre??Det är vi fler som inte gör.....Finns här Gamla Elvis KRAAAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta du <3 Jag har valt att lämna nu och det känns skönt. Kanske hittar jag tillbaka någon dag men nu vill jag gå min egen väg. Hoppas du mår bra! Stor kram

      Radera