måndag 21 maj 2012

Lämnar OA

Det har växt fram och nu är beslutet taget. Jag lämnar OA. Tror inte längre på lösningen som de förespråkar. Känner mig låst av alla regler och måsten. Jag väger inte min mat längre och har provat på sånt som anses förbjudet.

Visst kan det vara ett konstigt valt tillfälle att kliva av eftersom jag haft bakslag den senaste veckan men är jag inte i det helhjärtat så hjälper det inte ändå. Mer stjälper.

Jag kommer att fortsätta min resa mot tillfrisknande men ser mig själv mer som ätstörd än sockerberoende. Jag överäter på känslor inte på vissa produkter. Sen är det klart att jag har svårt att sluta äta ur en godispåse men vem har inte det?! Att tänka ett steg till i vad som är normalt beteende och vad som är sjukt. Att få vara icke-perfekt och inte ställa orimliga krav på sig. Jag klarar i alla fall inte mer än tre månader på matplan sen är nyhetens behag borta och ersätts med handbojor. Tror inte på förbud längre utan på att göra det som känns bra för kroppen. Vad det är kommer nog att ändras allt eftersom i livet.

OA finns kvar och kanske hittar jag tillbaka dit en dag. Men som det känns nu vill jag inte stanna. Känner mig inte hemma med filosofin. Kan tänka mig att börja träffa en KBT-terapeut istället om jag vill ha mer hjälp.

Tack för att ni följt mig på min resa. Kommer troligen fortsätta att blogga här men med en lite "friare" inriktning.

6 kommentarer:

  1. Jag tror du gör helt rätt i att prova dig fram, om det skulle gå åt skogen så kan man ju alltid återvända :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tror på mig <3

      Radera
  2. Önskar dej all lycka till och OA finns alltid kvar att komma tillbaka till.KRAAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kanske finner jag glädjen i det igen :) Just nu känns det bara så bra att vara fri att få vara bara jag. På mitt eget sätt. Det kunde jag inte i slutet av min tid i OA.

      Radera
  3. Det känns som ett noga genomtänkt beslut och jag tror på dig och att du är på rätt väg. Överätande (och nej, det är inte så att alla inte kan sluta äta godis! jag har massor med bekanta, vänner etc som bara nöjer sig med några bitar!) är tror jag symtom på en djupare själslig sjukdom/saknad/tomhet whatever. Man kan tillfälligt fixa det genom att bara sköta maten men man måste komma djupt in i sin själv för att lösa det grundläggande problemet. Jag tror att vissa fixar aldrig det sista...och måste då bara tänka på att äta rätt, inte äta det som triggar igång. Det som triggar är det som på alldeles fantastiskt och snabbt sätt fyller hålet i själen!
    Lycka till Minna, jag kommer fortsätta att läsa här!

    SvaraRadera
  4. Låter som du har tänkt på det mycket och dina tankar runt det är logiska. Jag, som ätstörd, tycker att jag hanterar matproblematiken bättre utan att "förbjuda" mig vissa livsmedel. Jag hoppas du kommer göra detsamma och ett stort lycka till med ditt välbefinnande. Alla vägar äro olika. Stor kram

    SvaraRadera