Jag har gjort mina gottgörelser, min mentala storstädning och lämnat över mig till Gud. Det är lätt att tro att man är klar då. Men man blir aldrig klar eftersom livet pågår hela tiden. Det kommer nya situationer, problem, möjligheter och relationer. Känslor kommer och går. Allt eftersom smyger sig småstenarna sig in i ryggsäcken som blir tyngre och tyngre om man inte tömmer den då och då. Så vill jag inte ha det.
Därför pratar jag med en elftestegskompis varje kväll. För att lämna över och gå igenom min dag så att inga stenar ska ligga i min ryggsäck. Dock känner jag att jag småharmas lite hela tiden på olika personer i min omgivning. Det går på autopilot och känns inte alls bra. Så jag har bestämt mig för att göra om min harmlista, eller snarare uppdatera den och se vad jag behöver jobba vidare med. Vad är det som är hotat och vad kan jag göra istället? Jag vill inte leva med harm, jag vill leva med kärlek.
Detsamma gäller för rädslorna. Så fri som jag kände mig efter att jag hade lämnar över mitt fjärde steg så fri vill jag alltid vara. Ska ta en titt på vilka rädslor som kvarstår och se om det går att jobba med dem mer för att få sinnesro. Det är en konstant arbete att få leva med sinnesro men det är värt det. Måste påminna mig själv om det och inte bli högfärdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar