På vägen till jobbet imorse såg jag ett sånt gulligt par. De var så där underbart nykära att när de skulle skiljas åt och cykla åt olika håll stannade de för att ge varandra en puss. Och så en till. De rörde vid varandra som om det var sista gången de skulle ses. Och deras blickar var så förälskade. Det var inte alls för mycket eller snuskigt utan såg så fint ut. Han gav henne en puss till och vek sedan av medan hon gick över övergångsstället. Utan att hon såg (men det gjorde jag) stannade han upp och tittade leende efter henne tills hon försvann.
Att se denna uppenbara kärlek som två personer kan ha till varandra värmde verkligen mitt hjärta. Samtidigt kom sorgen, för det där har varit jag. Men livet ville annorlunda och nu är det inte jag längre. Men hoppet om äkta kärlek lever kvar - idag starkare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar