Ödets mystiska vägar

Varje morgon ber jag Gud att låta mig vara mjuk inför livets outgrundliga vägar. Idag gick jag verkligen stå för det. Sprang rakt in i en gammal kärlek. Här i den staden där vi träffades men som ingen av oss bor kvar i men håller varmt om hjärtat och besöker så ofta vi kan.

Pratade och kramades. Åt lunch. Allt kom tillbaka. Vad händer nu? Upp till Gud. Vad ska jag lära mig av detta? Vi får se ;)