Ofta ligger det massa känslor bakom en hetsätning. Känslor som vi inte vet hur vi ska få ut på annat sätt än att droga med socker. I alla fall för mig har det varit så att alla "riktiga" känslor kommit över mig när jag väl suttit där i soffan med ett tomt glasspaket, en ihopskrynklad godispåse och ont i magen. Innan visste jag bara att jag ville äta för att "slappna av" men inte vad det var som verkligen gnagde inom mig. Det kommer efteråt.
Så här ska det ju inte behöva vara. Det slog mig idag när jag kom hem och ställde mig och skrek rakt ut i hallen. Kände en sån press från alla håll - jobbet, viljan att prioritera träningen, att fixa bra mat, vännerna jag inte hinner med, elvis som ska ringas varje kväll, att jag ska ha syster på besök tors-fre och sen åker vi gemensamt till Jönköping över resten av helgen. Roliga saker som jag uppskattar något otroligt men som tillsammans idag blev för mycket på mina axlar. Så istället för att äta på det skrek jag rakt ut.
Där stod jag i hallen och skrek till tårarna kom. Sen vandrade jag runt i lägenheten ett tag som i trans. Plockade i en maskin tvätt. Började med maten fast jag sagt till mig själv att jag skulle stilla mig med en kopp te först. Bara gjrode. Och sakta kändes det bättre och spänningarna släppte. Nu har jag ätit lite middag eftersom jag ska träna halv åtta och inväntar att min elftestegskompis ska ringa så att vi kan gå igenom vår dag. Tänk vad jag uppskattar att jag har någon som vill lyssna och bolla med mig för att jag inte ska samla på mig sten i min ryggsäck.
Bortom all press inser jag hur lyckligt lottad jag är. En dag i taget är det bästa vapnet när det känns som om livet snurrar för fort. Och glöm inte att skrika och gråta också kan vara kraftfulla vapen.
Kram!
SvaraRadera