Vad hände med spontaniteten?

Minns ni när du var liten och inte hade planer för jobb, matlagning, vänner, familj, hämta/lämna, ärenden och storhandla? Hur det kändes? Frihet. Jag inser att min vardag är ett enda stort pussel med bitar som träning, vänner, jobb, familj, måsten, matlagning/handla, resa och städning/tvätt. Jag kan slänga in pusselbiten egentid också eftersom jag får en del av det när jag inte har familj men den biten tenderar ändå att försvinna när de andra vill vara med och slåss om utrymme.

Jag vill inte att livet ska vara ett pussel. Jag vill vara mer spontan och för att kunna vara det kan inte vaje minut vara planerad. Det går ju inte ihop. Nu är det så att jobbet tar mycket tid, och så är det ju för oss alla, men sen då? Säg att du jobbar åtta timmar och sover åtta timmar, då återstår 8 timmar - vad vaäljer du att göra med dem?

Att vara sockerberoende och matmissbrukare handlar om så mycket mer än maten. Det är livet, känslorna och relationerna som vi har problem med - maten är bara ett symtom. Därför gäller det i alla fall för mig att reda ut känslor som dessa, att jag inte hinner med något och känner mig låst, innan de påverkar mig till den grad att jag finner mig själv med handen i kakburken.