Vaknade upp dunderförkyld i morse. Jag har inte varit sjuk på ett och ett halvt år har tack vare bra mat ett starkt immunförsvar och lyckats parera bort alla baciller hittills. Men en sömnlös vecka sätter sina spår och jag blev mottaglig för smitta. Täppt, ont i kroppen och lite halsont. Det är sååå synd om mig! Haha, varför tycker mdn alltid det?
Jag blir så ynklig och kärlekskrank när jag är förkyld. Självständigheten är som bortblåst och jag vill bara bli omhändertagen. Vill att killen jag inte kan släppa ska komma hit och pyssla om mig men det kommer inte att hända. Har en tågbiljett till Jönköping imorgon eftermiddag som jag gärna vill använda. Men min vän där vill inte bli sjuk och det förstår jag. Så det hänger på denna natts sömn. Hoppas på att kunna sova och bli frisk.
Får alltid sug när jag är sjuk. Är så van att mosa socker som tröst när jag är sjuk. Det första jag gjorde när jag kände mig hängig förr var att fylla frysen med glass, för det skulle ju vara bra... Att det även slank ner godis och choklad tänkte jag inte på, det var ju så synd om mig att det var okej. Nu är första gången jag är sjuk sen jag la om kosten och gick med i OA så det är verkligen en prövning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar