Detta är min dagbok. Här skriver jag det som ligger mig nära om hjärtat. Men vad händer när man inte vet vad eller vem som ligger en nära om hjärtat? Idag har jag mensvärken från helvetet och hör inte min högre makt som brukar göra sig hörd genom magkänslan. Just nu när jag behöver den som mest. Men vi har ju lärt oss att allt sker av en orsak och kanske är jag inte mogen för svaret än.
Jag ringde en OA-vän och berättade om min totala förvirring kring den man som jag träffar. Att vi inte vet om vi ska satsa eller lämna, att osäkerheten ligger mycket i att vi hade ett förhållande för ett år sedan och att det därför finns mycket rädsla, förväntningar och minnen som spelar in i vårt beslut. Hon sa bara: Stopp! Lämna över. Det har jag gjort, sa jag. Jag har lämnat över vår relation till min högre makt. Be då om villighet att släppa tankarna på den, sa min kloka vän. Svaret kommer till dig när du är redo. Jag tillhör nig dem som alltid sagt att innerst inne vet du vad du känner och kanske är det så. Jag behöver bara lyssna.
Har läst en del i boken om medberoende som jag tidigare berättat om. Och jag är verkligen en reagerare. Jag reagerar på hans känslor och beteende, analyserar och känner av. Det speglar hur jag känner och jag får därför svårt att se vad som är äkta känslor, vad som är rädsla och vad som är en reaktion på hans beteende.
Så nu ska jag försöka att släppa tankarna på relationen, gå in i förvirringen (?) som min vän sa (se den, hör den, men värdera den inte utan var bara medveten om att den finns där) och gå över till en vän. Behöver flyttkartonger men även prata och få lite sällskap. Mensvärken får följa med.
Uppdatering: förvirring har bytts mot smärta. Det är över. Dags att försöka gå vidare... Inte äta på det för då går jag två problem istället för ett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar