Får man prata vikt i OA?

Ibland känns det tabubelagt att prata vikt i OA. Vi ska ju vara glada att vi tillfrisknar och hittat programmet som hjälper oss att leva ett bra liv. Vikt är ju en sån liten del av livet. Men för många av oss, och för mig i synnerhet, har vikten varit hela mitt liv. "Om jag bara blir smal kommer jag att bli lycklig" har jag tänkt och levt efter. Bantat, svultit och hetsätit. Tills det brast för snart ett år sedan. Trots att jag har fått bra hjälp, fokuserar på det andliga och mentala, samt äter bra mat tänker jag fortfarande på hur jag ser ut. För faktum kvarstår - jag har ätit mig till en vikt som jag inte trivs med.

Jag har en matplan som är inställd på viktminskning. Även om det bara handlar om 5-7 kilo så trivs jag inte med dem på min kropp och mina kläder i garderoben passar inte. Men det tar tid. Jag äter på matplanen och tränar på gym och går promenader. Först nu (efter drygt två abstinenta månader) börjar kroppen svara och släpper sakta men säkert ifrån sig några gram i taget. Under tiden som det varit trögt har jag köpt några nya kläder så att jag har något att ha på mig under tiden och inte måste känna mig stressad. Det är ett tips till er också. Om kroppen känner av vikthetsen kommer den inte att släppa på ett enda gram.

Är det okej att prata vikt med OA-vänner? Jag tycker det. Alla har vi en störd kroppsuppfattning och ett problematiskt förhållande till mat. Konstigt då om inte vikt skulle vara ett hett ämne bland oss. Det ska absolut inte få uppta för mycket av vår tid, våra tankar eller samtal men om vi pratar om demonerna tenderar de att försvinna har jag märkt. Så om jag känner mig tjock och hopplös delar jag om det istället för att äta på de jobbiga känslorna. Det är okej att prata vikt, kropp och utseende, det är en stor del av vår värld som vi lever i. Men tack vare programmet så betyder de delarna mindre och mindre för mig för varje dag som går.

Problemen tar liksom ut sig själva. Jag går hellre en promenad i parken på lunchen än att shoppa, har hellre djupa diskussioner med vänner än provar kläder till kvällens fest med ytliga bekanta, tittar inte lika mycket på tv eftersom jag ringer OA-vänner och lägger inte längre tid på att oroa mig över mat och måltider - det tenderar att lösa sig av sig själv nu för tiden.