måndag 2 januari 2012

Aldrig glömma

Twix, dammsugare, Ben&Jerry's Cookie Dough, Ceterrulle, lösgodis, Sias knäckglass med kolasås, varma mackor med ost och skinka, baugett med smör, kokosbollar, bullar, kladdkaka, vetelängd och wienerbröd. Min hetsätningsmat, min tröst, mina vänner och min värsta fiende. Varje dag i flera år. Desperat och hopplös stod jag i kassan på ICA varje dag efter jobbet och skämdes. Tittade inte kassörskan i ögonen och tog helst snabbkassan med självscaning om jag kunde.

Jag såg ingen väg ut och jag ville i ärlighetens namn inte alltid sluta. Det var skönt att fly iväg till sockerland där allt var lull-lull och tryggt. Samtidigt var jag så innerligt trött på alltihopa. På att sätta mitt liv på vänt, att inte kunna ha mina fina kläder, att inte känna mig snygg och att inte ha självförtroende nog att träffa någon att dela mitt liv med. Det blev en ond cirkel. Jag åt för att jag var tjock och var tjock för att jag åt. Till slut sprack bubblan, jag kom till OA och resten vet ni ju.

Det är viktigt att aldrig glömma. Inte hymla med missären som sockerberoende innebär, inte sopa under mattan eller tro att man är frisk. För frisk blir jag aldrig. Det här är en sjukdom som jag kommer att ha hela livet, men jag kan lära mig att leva med den. Leva ett riktigt bra, abstinent liv utan socker och hetsätning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar