Ta inte den första tuggan

Om vi bara kan låta bli att ta den där första tvångsmässiga tuggan så kommer allt annat att ordna sig. För så fort vi äter utanför vår matplan, småäter mellan målen eller smakar på något som vi inte tål sätts ett förlopp igång. Ibland går det bra, ibland kommer bakslaget först efter en  vecka och ibland blir den första tuggan till tusen till på en gång.

En tugga av något jag inte tål kan sätta igång ett stort förlopp inom mig. Det kan låta fjantigt men så är det. Min hjärna reagerar direkt på socker och hela belöningssystemet kickar igång. Mer, mer, mer skriker den. Ge mig mer! Och suget som drabbar mig är inte av denna värld. Omänskligt och omöjligt att stå emot.

Just nu mår jag så bra att inget livsmedel i världen är värt att testa för att riskera min abstinens. Inte smakar så gott som att vara abstinent. Men det finns stunder då allt känns mörkt och sockret ligger nära till hands, det är då som det är extra viktigt att inte ta den första tuggan. För då faller jag handlöst. När livet känns svårt är det extra viktigt att äta på matplanen. Och fast det tar emot, lägg in lite pulshöjande träning så att du får lite må-bra-hormoner också.

Första tuggan kan leda rakt ner i helvetet. Don't do it!