onsdag 18 januari 2012

Min trygga bubbla

Det kan låta motsägelsefullt men om jag hetsäter och blir tjock och ful så behöver jag inte utsätta mig för livets alla utmaningar, påfrestningar och nya saker. Jag stannar i min lilla bubbla där jag döva känslor med socker och aldrig utsätter mig för något nytt eller kul. Till jobbet, förbi ICA på vägen hem och "köpa på mig" och sen låsa in mig i hemmets trygga vrå och tokäta. Det kan låta konstigt att det är något att sakna men det gör jag ibland. Jag saknar min trygga bubbla. Kanske är det inte hetsätningen så mycket utan vad den står för. Lugn, släppa krav, vara i nuet och slippa tänka.

Det finns inget som får mig att bli så lugn som socker. Jag försöker att hitta nya sätt genom meditation, ringa vänner, träna eller göra något kul men om jag ska vara ärlig så saknar jag ibland hetsätningen. Visst är det sjukt? Men sjukdomen är sjuk. Nu när jag har mycket både på det privata planet och det jobbmässiga så kommer sjuka tankar som dessa upp. Att det vore mysigt att hetsäta. Vad är det för mysigt med det?! Svullen mage, uppsvullen kropp, illamående, skamkänslor, misslyckande och isolering. Inte det som man brukar förknippa med mysigt, eller hur?! Det gäller att aldrig glömma hur det verkligen är, när tankar som dessa kommer.

5 kommentarer:

  1. Känner igen den där bubblan... Har faktiskt inte börjat sakna den ännu men vet att jag måste vara på min vakt. Det borde finnas en varningstext på godis; "får EJ förtäras i ensamhet!". Jag skulle iaf ha mycket svårare att äta som jag gjorde inför andra.

    Jobbigt det där med sömnbristen! Om du vet att du vaknar en speciell tid kanske du kan försöka gå och lägga dig tidigare så att du ändå får dina timmar? Vet att det är lättare sagt än gjort :-) Och då kanske utnyttja ditt tidiga uppvaknande till exempelvis en morgonpromenad innan jobbet eller extra meditation?

    SvaraRadera
  2. Jag håller helt med dig med godis och ensamhet. Ibland kan jag komma på mig själv med att tänja att jag nog kan ära socker när jag är med andra, för då har jag inte alls lust att övetäta. Det är när jag blir ensam som helvetet börjar. Släpp inte garden men syror grattis till dig att det går bra :)

    Tack för bra tips ang. sömnen. Beställde persienner idag men det dröjer en vecka innan de kommer. Andra tips jag har fått är att tejpa upp en svart sopsävk eller ställa en kartong i fönstret och lägga kläder på haha. Ska prova lägga mig tidigt i morgon kväll som du föreslog :)

    SvaraRadera
  3. Jag har aldrig tänkt på det innan, men jag tror jag fungerar på liknande sätt... Att jag isolerar mig med socker för att vara trygg, med det jag känner igen istället för att t.ex. träffa nya människor och så vidare. Det blir liksom lättare att stänga in sig med en massa socker, ta det lugnt och slappna av, inget nytt, okänt att ta in... Men väldigt tråkigt också!

    SvaraRadera
  4. "Det kan låta konstigt att det är något att sakna men det gör jag ibland. Jag saknar min trygga bubbla. Kanske är det inte hetsätningen så mycket utan vad den står för. Lugn, släppa krav, vara i nuet och slippa tänka."

    Jag förstår dig helt! Jag känner igen det där. Men att vakna på morgonen efter och känna och veta att jag har stått emot att hamna i den trygga bubblan och den kortsiktiga "släppa-allt-känslan är oslagbart. Då, på morgonen, känner jag lugn på riktigt!

    SvaraRadera
  5. Jag vet precis den härliga känslan "jag klarade det!" som infinner sig morgonen efter men jag vet också den hemska känslan morgonen efter ett misslyckande. "Vad hände egentligen igår?", som om minnet är borta. Men oftast ville jag bara in i bubblan då och var villig att betala priset men det är aldrig aldrig värt det! Valet är alltid livet eller sockret.

    SvaraRadera