Människor som inte känner mig och vet om mina matproblem säger ofta: "Du är så duktig" eller "Vilken karaktär du har, jag skulle aldrig klara att stå emot fika hela tiden". Det skulle inte jag heller om jag inte skippade kolhydraterna och jobbade i stegen. Då skulle jag vara förlorad redan innan jag kom till lunchen.
Att jag inte äter fika får många att höja på ögonbrynen och tro att det handlar om bantning och bestraffning. Och det är ju inte så konstigt, det är ju så vårt samhälle ser ut. Att inte äta socker är att bestraffa sig själv. Att äta socker är ju njutning och att "unna sig". Men inte för mig som är sockerberoende. För mig är det en bestraffning att äta socker.
Tack vare en LCHF-kost så håller jag mitt blodsocker stabilt och slipper sockersug den vägen. Det räcker med de sug som min hjärna sänder ut från vanor, jobbiga känslor och situationer, samt stress. Jag tacklar det med 12 stegsprogrammet. Med nya verktyg kan jag vara "duktig" men det har inte ett dugg med karaktär att göra. För när det kommer till socker saknar jag totalt karaktär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar