Alkohol, droger eller socker, det spelar ingen roll. Det är samma beroendesjukdom men bara med olika stimuli. Jag triggas inte alls av alkohol och har inga problem med att bara ta ETT glas vin. Men jag kan inte bara ta EN chokladpralin. Finns inte på kartan.
Min drog är socker. Men egentligen har jag problem med livet, relationerna och känslorna. Sockret är bara ett symtom, en självmedicinering som jag började med i tidiga år. Andra fastnade för spriten, spel, sex eller droger - själv hetsåt jag mig igenom tonåren.
Jag är född med en känslighet för kolhydrater, en annorlunda biokemi i hjärnan. Jag har alltid älskat fika, mackor, pasta och sötsaker. När jag tittar på min familj ser jag en farfar, en pappa och en syster med exakt samma beteende när det kommer till socker och mat. En morfar och en morbror som är alkoholister. Troligen hade jag inte ens chans att komma undan beroendesjukdomen. Men det är inte det som är relevant, även om det förklarar en del. Jag är inget offer. Jag har sökt hjälp, tillfrisknar för var dag och framför allt - jag är inte ensam i detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar