Jag har träffat en kille och det gör att vi äter, sover och lever tillsammans vissa dagar. Han vet om min matsituation och är väldigt förstående men ändå känner jag ibland att jag försöker anpassa mig för mycket till honom. Det jag skulle äta till middag blir inte "fint" nog eller så köper jag hem sånt som jag inte själv äter.
Så klart är det bara mina hjärnspöken. Han är nöjd med den mat han får och anpassar sig gärna till mig eftersom att han vet att det är viktigt för mig. Det är jag som måste jobba på att inte tumma på mina rutiner som jag mår så bra av. Jag har haft snart 10 månader på mig att öva med matplan, våg och tider. Det ska inte vara några problem men nu kommer prövningen. En dag i taget har vi sagt om vår relation och detsamma gäller med maten vi ska äta tillsammans. Varför stressa upp sig över det som händer i framtiden? Imorgon hade jag tänkt att göra kokoskyckling med blomkålsris och då får han hänga på ;)
Härligt att läsa om dina framgångar, att du har kommit så långt i stegarbetet!
SvaraRaderaKänner igen den där ständiga anpassningen till omgivningen... men du har verktygen och vet vad du mår bra av så det kommer att ordna sig. En dag i taget, steg för steg :-)
grattis till din nya realtion, härligt! D jobbar på bra. det är en utmaning med anpassningen! Jag har besök i 2 veckor, lagar maten 2 ggr/dag och ja - det är en stor utmaning (spec över jul och nyår med allt sött man brukar äta då!) men et går! God fortsättning!
SvaraRaderaVad skönt att höra att det går bra för er med! Det är så lätt att tumma på sig själv för att visa kärlek men det gör ju ingen glad. Övning ger färdighet, vem har sagt att det ska vara lätt hehe ;)
SvaraRaderaGott nytt år till er! <3