Jag har en praktikant hos mig på jobbet i åtta veckor. En vecka har passerat och jag har märkt att det inte går så bra. Hon sitter mest och vickar på stolen samtidigt som hon pillar på sin iPhone. Verkar inte direkt engagerad och visar upp en blandning av rädsla och att vara uttråkad när jag ger henne uppgifter. Självklart tar jag på mig detta och mår dåligt över det. Springer som en hönsmamma fram och tillbaka till hennes plats för att försäkra mig om att hon har att göra, att hon klarar av det hon fått och att hon alltid kan komma till mig med frågor.
Ändå fick jag i morse höra att hon suttit med en av uppgifterna igår kväll tillsammans med sin pappa (som jobba på samma företag). Vill slita mitt hår och vet inte hur jag ska stå ut i sju veckor till. Nästa vecka är hon i alla fall ledig och jag kan andas ut lite.
Försöker att lämna över till min högre makt, be för henne och vara lyhörd. Ser att det kickar igång mitt medberoende och vill inte må som jag gör just nu.
Någon som har erfarenheter av tonårspraktikanter och hur man ska hantera dem så är jag tacksam för tips.
svårt, jag brukar oxå ha elever och är lite som du; vill att de ska få se och lära sig så mkt som möjligt. Men jag orkar ibland inte.... Jag brukar fråga de första dagen vad de har för förväntningar, om de vill göra något speciellt, se nåt särskilt. Sen kollar jag hur mkt jag kan sysselsätta dem, kan jag inte det till fullo så ber jag mina kollegor om hjälp!
SvaraRaderaJag körde med ny taktik och gav henne lite mer handfasta saker att göra. Mer bygga och fixa, det gav henne lite självförtroende. Så nu har vi nått att jobba vidare på ;) Tack för feedback!
SvaraRadera