lördag 24 december 2011

Lugnet efter stormen

Hemma igen efter julfirande hos släkt. Visserligen min styvmammas släkt men jag har känt dem sedan barnsben så jag räknar dem som min släkt med. Gemenskapen har stått i centrum och vi har skrattat så att vi fått ont i magen. Ingen har frågat eller antytt något om vad jag har på tallriken eller varför jag inte tar för mig på godisfatet eller av efterrätten. Jag vet inte vad de vet, sagt till varandra eller tror men det spelar ingen roll. Det var skönt att bli lämnad ifred när det kommer till maten.

Under de timmarna som jag var borta var det bara vid ett tillfälle som det brändes. Efter maten och efter presenterna var öppnade blev jag lämnad nästan ensam bredvid en öppen Paradisask. Jag som älskar Paradis men inte äter choklad. Plötsligt kände jag att jag ville ha en bit och att det inte gjorde nåt om jag tog en. Att choklad inte är lika farligt som annat socker. Självklart var det min beroendehjärna som spelade mig ett spratt. Det som fick mig att inte trilla dit var att det var dags för efterrätt. Det visste jag att jag inte skulle/kunde/ville äta och då skulle det kännas fel att sitta och säga nej till det som de bakat om jag nyss tryckt fabrikstillverkad choklad. Så försvann det hjärnspöket och jag avlägsnade mig från asken.

Det fanns ett gediget gottebord med allt som jag tidigare suktat så efter. Socker i alla de former som jag älskar men inte mår bra av. Jag ägnade inte så mycket uppmärksamhet åt bordet men kan ändå räkna upp allt som stod där. Det sitter så djupt att identifiera möjligheter till att äta. Förr kunde jag äta hejdlöst från gottebordet utan att det var konstigt. På julen gör ju alla det. Skillnaden var bara att "julen" för mig var från november till januari - konstant sockerknarkande varje dag under den tiden. Hua, vad hemskt!

2 kommentarer:

  1. Härligt att bli lämnad ifred:)))Det blev jag med faktiskt fast det var första julen för mej. Min man hade berättat för svärmor om min sjukdom och det verkar som det hjälpte:)))Var orolig innan hur denna dag skulle bli....brukar vara mycket trug och ifrågasättande. Har haft sinnesro och inte överätit något i dag:)))

    SvaraRadera
  2. Vad skönt för dig att du haft sinnesro! Och på självaste julafton dessutom, det ska du vara stolt över och hämta kraft ifrån :) Ibland är det skönt när andra vet, då slipper man sitta med försvarstalet i halsen hela kvällen. Bra jobbat!

    SvaraRadera