söndag 18 december 2011

Oj oj, den tog!

När jag och min sponsor i början av veckan gick igenom denna veckas gottgörelser kändes det lugnt. Inte en ring på vattnet. Mamma. Kände inget särskilt. Så igår kväll kom det. Nervös och spänd blev jag när vi väl hade bokat in tid för att ses under söndagen. Hon visste inte vad som väntade men det gjorde ju jag. Trodde jag.

Vi sågs hemma i mitt barndomshem och satte oss ner. Jag vill prata om en sak, sa jag, och började störttjura. Inte riktigt enligt planerna. Jag är så blödig. Jag fick i alla fram det jag vill säga, min ursäkt, och vi kramades. Skillanden mellan denna och tidigare gottgörelser var att mamma höll med. Ja, du har varit respektlös, ovänlig och haft dåligt tålamod. Och det har varit fel av dig att låta det gå ut över oss. Där blev jag lite paff. Och insåg att jag nog sårat de som står mig närmast mer än jag trott.

Det var jobbigt att ta in att jag orsakat så mycket smärta. Även om jag vet om detta och det är därför jag ber om ursäkt så är det ingen tidigare som sagt det på detta sätt. Ofta sitter demonerna i mitt huvud men inte denna gång.

Efteråt hade jag bokat in ett träningspass som jag genomförde men så fort jag kom hem så kom tårarna. Och nu kan jag inte sluta. Har skickat SOS till mina bästa vänner som kommer över snart. Inga måsten ikväll. Finns inget som inte kan vänta tills imorgon.

India.Arie – The Heart Of The Matter

2 kommentarer:

  1. Stor kram till dig Minna. Vi har sårat men du har erkänt, bett om förlåtelse och ska gottgöra. Du har ett helt rent liv framför dig. Du fixar det! Kram.

    SvaraRadera