Mat kan aldrig fylla tomrummet

Hela mitt liv har jag gått och känt att något saknas. Jag har haft ett tomrum inom mig som jag desperat försökt att fylla med mat, i synnerhet socker. Men ju mer jag åt dest större blev hålet inom mig. Ingen mängd mat kommer någonsin att kunna fylla tomrummet inom dig. Det kommer bara växa sig större i och med förvirringen som tvångsmässigt överätande ger.

Vår sjuksom är tredelad. Den första tuggan leder direkt till en hetsätningsattack. Det är den fysiska biten av sjukdomen, att jag har en allergi mot vissa produkter som gör att jag inte kan sluta äta dem när jag väl har börjat. Sedan har vi den mentala och andliga biten som gör att jag äter på känslor som oro, stress, prestationsångest, kontrollbehov, rastlöshet eller när jag känner mig tjock (konstigt nog), värdelös eller hopplös. Det är den delen som är jobbigast att hantera.

Jag vet vad jag kan äta och inte så jag håller mig borta från produkter som jag inte tål, det är ganska enkelt. Men känslor kommer hela tiden, varje dag, varje timme och varje minut händer det nya saker i livet. Det går inte att undvika och om jag inte vill hetsäta bort dem (illussion=det går inte) så måste jag lära mig att hantera livet, känslorna och relationerna. Det är det vi får hjälp med i 12-stegsprogrammet.

Vissa dagar känner jag bara för att tokäta. När jag känner mig tom eller kanske för full av känslor vill jag bara stänga av med hjälp av en sockerorgie. Men det löser inga problem, det ger mig bara fler problem. Så jag jobbar på i programmet, lämnar över till min högre makt, går och tränar, äter på matplanen, ringer OA-samtal, ber och försöker lyssna på vad jag behöver. Det är inte alltid lätt men det finns ingen annan väg att gå.