Jag känner mig sällan redo för förändringar. Det är inte min grej. Jag vill hålla fast vid det trygga men ändå har jag kommit långt i livet och har en vilja av ren stål. Motiverad och målinriktad kallar mina vänner mig. Men vi vet ju alla att när det kommer till maten är jag chanslös trots vilja, mål och motivation. Utan OA är jag ingenting.
"Jag är redo" funkar sällan för mig utan jag är mer åt "det är dags"-hållet. Redo får jag vänta länge på att bli. Då har alla tåg redan gått och jag missat poängen. Men jag kan känna när det är dags. Dags att gå vidare trots att det gör ont, dags att flytta till något större trots att den lilla lägenheten är fin eller dags att byta jobb eftersom jag bara kollar på klockan hela tiden. Redo kommer jag aldrig att bli. Jag har för mycket separationsångest.
Nu är det i alla fall dags för en ny fas i livet. Jag är i Steg 12 och ska bli sponsor. Om jag är redo? Nej men det är dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar