Idag har jag en sån där dag när OA och LCHF känns tröttsamt och jobbigt. GB, GI och KBT känns mer lockande. Att ta den enkla vägen, vara som "alla andra" och inte behöva tänka så mycket. Varför kan jag inte bara äta en normal lunch som mina kollegor och sen är det bra? Den frågan vill inte lämna mitt huvud. Jag vet ju svaret men idag har jag en offerkofta på mig, så är det vissa dagar helt enkelt.
Jag är trött på att vara beroende. Vill inte vara det idag. Det faktum att jag alltid kommer att vara sockerberoende, sjuk, stör mig mer idag än tidigare. Att acceptera. Eller förändra? Ja att förändra min biokemi blir ju lite svårt haha. Så ja, att acceptera är väl det som står på agendan idag. Tänk vad mycket god mat jag får äta, vad skönt det är att veta hur och vad jag kan äta utan att få sug och hur underbart det är att ha OA-vänner som alltid ställer upp. Det är få förunnat så egentligen borde det vara de andra som har offerkoftan på sig, inte jag.
Vet inte vad det är som driver fram dessa tjurskalliga tankar. Våren, umgänget eller bara sjukdomen? Nu ska jag i alla fall äta en god lunch bestående av lax- och spenatpaj. Är riktigt sugen på att prova Åses pajskal framöver också. Där har ni en tjej som sätter guldkant på den sockerfria tillvaron och som jag inte en enda gång sett skriva något som offerkofta eller trots. Det handlar om inställning. Och en dålig dag från min sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar