När jag var liten var jag väldigt klok för min ålder. Har inspelat på film när jag öppnar presenter på min femårsdag på landet. Det stora paketet visar sig innehålla ett dockskåp. Det första som kommer ur min mun är "hur ska vi få hem det här då?". Haha, lite kul också men väldigt målande för hur jag var. Och med en mamma som gillar att spela martyr blev jag som vuxen som en litet tant.
Nu tar jag i, men faktum är att nu när jag tillfrisknar och ser på mig själv ser jag en lillgammal martyr som inte lever livet fullt ut. Jag har hela mitt liv lagt pengar på hög för sämre tider, bantat konstant och hamstrat semesterdagar, mat och finkläder istället för att använda dem och njuta av dem. Till vilken nytta? Tänk om jag dör imorgon, vilken glödje har jag då av pengarna på banken, äventyr jag valt bort på grund av vikten eller de semsterdagar som jag sparat?
Nu säger jag inte att man ska sätta sprätt på lönen den 25:e, äta hejdlöst med mat eller ta ut alla semesterdagarna på en gång. Vi beroendepersoner tenderar att se allt i svart eller vitt. Det jag menar är att jag behöver våga leva lite. Släppa loss och inte spela martyr, det kommer ingen att tacka mig för.
Så på torsdag och fredag kommer jag att ta ledigt. Vad jag ska göra vet jag inte - det visar sig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar