Jag älskar mina nära vänner och min familj och de har alla varit ett fantastiskt stöd för mig. Men jag behöver även nya bekantskaper och ett tag trodde jag att det var omöjligt i och med OA-livet. Hur skulle jag berätta om mitt sockerberoende, matplan och programmet? Att jag är annorlunda och alltid kommer att vara det.
I början var det stort att bara berätta för min trygga krets. Och på jobbet och med andra ytliga vänner har jag inte sagt något, det har gått bra ändå eftersom jag vet vad jag kan äta och inte. Och det är ju inga konstigheter. Nödproviant i form av kokta ägg, avokado och kokosfett hänger med i väskan när jag ska på okända äventyr.
Allt eftersom har jag vågat mig ut och träffa nytt folk. Genom vänner har jag träffat nya vänner. Att tala förtroligt med, träna eller festa tillsammans med eller prata mat och fysik med. Olika vänner för olika delar av livet. Och alla fantastiska OA-vänner jag har fått när jag har vågat sträcka ut en hand - helt underbart! Jag är så glad för alla mina nya bekantskaper. Och stolt över mig själv som vågar kasta mig ut. Jag förtjänar det lika mycket som alla andra. Och det gör du med.
Alla nya vänner vet inte allt. Jag tar lite i taget, man ska skydda sig själv. De förstår ändå inte men tycker de om mig kommer de iaf att försöka förstå och vilja mitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar