Jag fyller 27 i sommar. Min bästa tid är nu. Ändå känns det som om många år har kastats bort på grund av sjukdomen och som om jag fortfarande inte vågar leva fullt ut. Att min bästa tid är nu stressar mig att leva ett perfekt liv. Men då är det bra att jag har min högre makt och kan stanna upp och lämna över. Vem bestämmer om min bästa tid är nu? Bara jag själv.
Det finns en massa förväntningar och föreställningar om hur livet ska vara. På sommaren ska det vara en Pripps Blå-reklam och på vintern ska man mysa, dricka varm choklad och göra snöänglar. Julen är kolan och knäckens tid, följt av påskägg och jordgubbstårta till midsommar. Livet och traditionerna är mer än mat. Det lär man sig efter att ha gått igenom ett år med OA och matplan. Det är kärlek, mys, vänskap, gemenskap, nya vänner, förändrade relationer, hopp och framtidstro men också misströstan, tvivel och sorg.
Livet blir bara vad jag gör det till. Det kan inte upprepas tillräckligt många gånger. Ändå är jag rädd, något håller mig tillbaka och hindrar mig att leva fullt ut. Om det bara behövs lite tid eller en spark i baken vet jag inte ... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar