Chefen är den viktigaste personen för mig i mitt jobb. När det inte funkar med henne trivs jag sämre. Just nu går min chef igenom en tuff period privat och det påverkar hela avdelningen. I måndags på mötet sa hon "bra jobbat" och log frånvarande till en kollega som berättade att hon jobbar 10 timmar om dagen, helger inkl. Det är inget beteende som en chef ska uppmuntra, speciellt inte när kollegan sa det med desperation och gråt i halsen. Men även chefer är människor med fel och brister. Tyvärr på påverkar hennes frånvarande beteende oss andra.
Jag har tänkte lite på att byta jobb. Älskar det jag gör men känner mig inte uppskattat och alla här stressar för mycket. Det är ingen trevlig stämning helt enkelt. Men så tänker jag; handlar det om mig och mina demoner? Kommer jag inte att trivas någonstans till jag lärt mig att hantera ångest, prestationskrav och stress? Gör jag kanske klokast i att sitta lugnt i båten medan jag jobbar vidare i OA och med mig själv?
Det krävs så lite. Tänk på det om du är chef. En klapp på axeln och en uppriktigt ställd fråga om hur det är. På det kommer man långt. Att vara närvarande, synlig i det dagliga arbetet är också en nyckel. Vi har alla bekräftelsebehov, oavsett om vi är beroendepersoner eller inte, och behöver bli sedda på jobbet. Att det är kul med löneök och offentligt erkännande är självklart men det är de små sakerna i jobbvardagen som gör att man trivs på sitt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar