Morgonen efter

Vaknar upp till "hej mitt vinterland" ute med den första tanken i mitt huvud att jag vill vara sprallig. Jag vill vara en sorglös 26-åring som inte använder ordet socker och sockerberoende i varje mening. Jag vill inte alltid vara så förståndig och duktig. Jag vill känna känslostormar, skratta tills jag gråter och älska villkorslöst. Umgås med dem som får mig att må bra, inte med dem jag "borde".

Allt detta bottnar i min prestationsångest på jobbet. Sen jag för två veckor sedan fått nytt jobb har det bara gått utför. Kraven, ångesten och stressen är större än någonsin. Det går över, har jag tänkt, men har jag tid att vänta efter vad som hände igår?

Vill ta ledigt från jobbet, stänga av mobilen och låsa om mig hemma. Tänka ut en lösning och få vara i fred. Men det går inte att leva livet genen att tänka, man måste handla. Det är handlingar som leder framåt, inte tankar.

Äter mackor (LCHF så klart) till frukost. Mäktar inte med ägg och smör denna morgon. Tog även en extra d-vitamin.